Självbiografisk roman av Tommy Iseskog

Hur formar det ett människobarn att vaggas till sömns inlindad i en filt på säden i en såningsmaskin dragen av en brungråvit ardennerhäst? Borde inte denna naturlighet och sinnlighet göra jorden, den brukade jorden, till pojkens livsnerv?

Men jorden ville annat och pojken kom att tänka annorlunda. Doften av nyhässjat hö glömmer man aldrig. Den doften kan tanken återkalla närsomhelst. Med såret är det annorlunda. Det blev ett ärr. Det behöver man inte återkalla i tanken eller minnet. Det finns alltid där. Närvarande på ett tryggt och tröstande sätt.

Pojken blev inte normal. Han visste helt enkelt inte hur det skulle gå till. Eller så ville han inte. Han sökte meningen med livet och fann att själva livet är meningen.